Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
över en rännil av brunt vatten som kom forsande
emot dem. Han hade gripits av samma iver som hon,
Han längtade att få se havet igen. Den salta susande
vinden gjorde honom yr av oro och glädje. Han
drog upp Angela på en tuva. Deras fötter sjönko
ned i den våta mossan. De klamrade sig häftigt fast
vid varandra, och nu kysste Thomas åter Angelas
mun, som var frisk som ny mossa och hade samma
doft som vinden.
Angelas hand borrade sig fast i hans rockärm,
— Det är underbart, sade. hon flämtande.
Hon såg upp i hans ansikte och mötte hans grå
ögon. De lyste mot henne. Hon fann honom yngre
än i staden.
När han nu igen lutade sig ned för att pressa
sina läppar mot hennes, tappade han sin hatt. Så
snart han kysst henne, böjde hon sig kvickt ned för
att taga upp den. Hon snuddade då med sin kind vid
hans knä och kysste det i hemlighet. Med blossande
kinder räckte hon honom sedan hatten.
Nu gick hon tätt i hans fotspår, Hon tänkte på
hur Thomas kysst henne där på schäslongen i sitt
rum. Då hade hon känt en lycka som nästan vär
smärta. Nu tyckte hon att hela våren omkring henne
kommit henne till mötes från hans läppar. Och den
lätta luften smög sig mot hennes kropp som en vän-
lig famn. Hela naturen älskade med henne. Trädens
grenar med svällande knoppar böjde sig i en smek-
ning intill varandra. Vattnet i rännilen grävde sig
in i den mjuka jorden, som ville den smälta såm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
