Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
XXNXVI.
Den vackra dagen nalkades sitt slut. Cecil hade
icke fångat någon hare. Nej, han hade inte ens sett
skymten av någon. Paula hade inte hittat den för
Lilian plötsligt så dyrbara vasen.
De åto sin middag av matsäcken de fört med sig.
Cecil hade blå skuggor under ögonen. Den starka
vårluften hade tröttat honom. När de ätit, kröp han
ihop i en stor stol, där Peter brukade röka sin efter-
middagscigarr. Gossen somnade genast. I slummern
nädde honom de vuxnas röster. Men de läto som
ljudet av en hares mjuka tassar, då den hoppar över
tuvorna.
Paula talade om Hans von Pahlens jordfästning:
Det var bestämt att släkt och vänner skulle mötas
ute i bårhuset vid Karolinska institutet och sedan
1 vagnar följa kistan ut till krematoriet.
— Jag har aldrig varit på någon annan begrav-
ning än min fars, sade Angela. Och då var jag bara
nio år,
Skuggan av Hans med den lilla magra gestalten
och de melankoliska ögonen for över bordet i den
milda vårdagern som härskade i rummet. Angela och
Thomas tänkte också på Hugo som slitits bort ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
