Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
sina långa fingrar med de glänsande skära naglarna
i solljuset, som om han varit ängslig för att de strax
skulle förvittra. I detsamma flög motivet till en tavla
genom hans huvud: en döende dandy försjunken i
äskådandet av sina naglar. Det skulle vara ett slags
ny Narcissus. Ypperligt ! Han steg visslande upp och
började strutta omkring i rummet med den lilla
runda baken insvept i den praktfulla naättrocken som
en juvel i sitt etui. Så stannade han och glömde
plötsligt alla tankar på döden i hänförd självbe-
undran inför ett redan fullbordat mästerverk som
föreställde: ”Drottning Fifis jordafärd”.
Men greve Gusten fortsatte att läsa tyst för sig
själv. Han strök med avigsidan av sin klumpiga
näve över ögonen, suckade och betraktade Kiss ge-
nöm ett skir av tårar. Ty han grät alltid så lätt.
Och morgonen, den blixtrande silverkulan, rullade
alltjämt fram speglande i sitt underbara ljus glada
och sorgsna människor och sändande sina strålar in
i deras orena eller rättfärdiga hjärtan.
Betty såg den snudda förbi sitt fönster. Och hon
vände sig om och borrade sitt huvud in mot sin
äldste son Svens axel för att slippa se, medan Lilian
i rummet bredvid med dämpad röst talade med
Alexandra om det klädsammaste sättet att fästa
slöjan och om hon hela tiden skulle hålla blom-
morna i handen eller strax lägga dem på kistan.
Uppe hos Thomas Meller bad Cecil att få följa
med till krematoriet, men fick i stället löfte att vara
ute och leka i någon av parkerna med en kamrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
