Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Han kallade henne du och brydde sig ej om att
förklara för henne, varför han gjorde det. Kanske
retade det honom nu att han hela tiden förut sagt
fröken. Hans högfärd gentemot dem han ansig
ringare var av det nyckfulla slaget. Han var av den
sorten, som skulle kunna sitta och dricka sig full
med sin dräng och ett par timmar efteråt ge honom
ett rapp av ridpiskan för att han ej fort nog åtlydde
hans befallning.
— Vad menar ni? frågade Frideborg.
Men han såg att hon inte var upprörd över hans
förslag.
— Det är midsommarafton bara en gång om året,
fortsatte han, och den måste firas.
Där han låg lyfte han armarna och drog ned hen-
nes ansikte mot sitt. De mörka ögonen kommo
honom så förunderligt nära, De brände honom —
eller var det hennes röda mun?
— Ni är stygg, sade hon smeksamt.
Han förstod att hon var utan motståndskraft.
Hon såg ut som en stolt flicka och förde sig som
om hon varit helt oåtkomlig, och nu bara han kyssie
henne smälte hon i hans armar.
— Ni är stygg, stygg! upprepade hon på samma
smeksamma sätt,
— Det är just vad du tycker om det, svarade
Bernard lättad.
Han hade för en kort minut glömt hela historien
med Stanny. Han satte sig upp och böjde henre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
