Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
rädd heller. Hon var som ett ungt skogens djur, som
aldrig sett en bössa eller skrämts av människorna
och därför går tätt inpå dem utan att ana någon
fara.
Då lät han sin nakna hand glida ned mot hennes
bröst. Hon hade sin granna klänning på sig, den som
hon berättat för Paula och Angela om och som var
i de gula och röda spanska färgerna. Men Bernard
visste ju inte hur fin den var. Han tyckte bara att
den hindrade honom.
— Tag av dig den där! sade han.
Men då lade hon åter huvudet på sned och sade
bönfallande:
— Den är alldeles ny, löjtnanten. Det är en så
fin klänning. Gissa yad den kostat?
Han gapskrattade, fastän han befann sig i en
sådan stämning av upphetsning.
En tös, som ville att han, den rike löjtnant Land-
borg, skulle gissa sig till vad en sådan där trasgrann
gottköpsklänning kostat...
Han fick ett infall och tog fram sin plånbok.
— Jag skall lägga fram lika många femmor, som
du givit ut för den, sade han skämtsamt. Så få vi
se, om jag kan gissa rätt!
Hon satte sig upp, och över hans axel, med sin
duniga kind mot hans, följde hon ivrigt med när
han nu räknade upp pengarna.
— Stopp! ropade hon glatt, när han kommit till
tjugu kronor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
