Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
— Storartat! sade Bernard och tittade på henne
från sidan.
Hon var kanske inte girig, men hennes ögon fingo
en särskild glans, när de sågo pengarna.
En skata, tänkte han då road.
Han lade sedlarna i hennes hand.
— Tag dem, sade han. Jag orkar inte stoppa till-
baka dem i plånboken.
Hon blev glad som ett barn.
— O, får jag dem? sade hon.
Hon tog fram en näsduk och knöt ordentligt in
pengarna i den.
— Täck! sade hon och kysste honom på munnen.
Då mindes han Stannys kyss uppe i biblioteket
på Ösa. Och med ens blev denna flickas kyss på
något sätt värdelös för honom. Hennes mun var
alltför mjuk. Stannys läppar voro fasta, och när
de berörde hans, hade de en hetta som ilade genom
alla hans lemmar.
I ett utbrott av dåligt lynne, vars djupaste orsak
var den att han trots allt inte för ett ögonblick kunde
glömma Stanny, kastade han sig över Frideborg.
Han hörde henne skrika till, så blev hon tyst som
om hon svimmat. Det var som att taga en död liten
kvinna i besittning. Hon varken gjorde motstånd
eller eggade honom, och ändå skänkte hon honom
en sällsam njutning, som förvånade honom.
— Vad är det med dig? mumlade han efter en
stund, då han flyttat sig ifrån henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
