Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
stackars gossen hade fortsatt sitt sökande, och ett
par dagar därefter hade man hittat honom död i
skogen, där han somnat under den kalla natten.
Också nu, där hon gick vid Thomas Mellers sida,
fick Angela en känsla av att hon skulle vandra bort
och aldrig komma tillbaka. Hön kände sig så lätt,
som om luften burit henne. Men när hon blickade
mot horisonten, var hon inte så säker på att hon
ville så långt bort som den gången — den där afto-
nen då hon trodde att hon skulle lämna jorden. Och
plötsligt kände hon, hur det lätta trycket från Tho-
mas” heta hand band henne. Hon fann jorden så
outsägligt stor och skön, att hon visste att hon icke
längre hade någon längtan bort från den. Kunde
det vara vackrare i himlen? Sjöngo vågorna där i
det andra landet? Fanns där mjuk sand som ännu
på kvällen brände efter solens hetta? Kunde luften
vara så genomskinligt klar? Och när hon nu bliekade
tillbaka mot Ösa och såg trädens ljusa grönska och
kände en doft av blommor komma med vinden, då
log hon vid tanken på himlens fattigdom och över
att jorden denna afton tagit alla skatter till sig.
Angela såg icke på Thomas. Hon fortsatte att
gå vid hans sida, utan att säga något. Det var så
härligt att ha honom där. Hon rättade sina steg efter
hans. Hennes hand vilade i hans. Ibland snuddade
deras kroppar lätt vid varandra. Hon kunde fort-
sätta så i evighet. Det var som om hon bara genom
att gå så här tätt intill honom funnit sitt eget väsens
hemlighet. Ingenting var dunkelt längre. Det fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
