Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
ingen annan Angela än just denna: hon som nu
vandrade vid Thomas Mellers sida.
När hennes tunna klänning fladdrade ut, förd av
en vindil från havet, och föll över hans knän, såg
hon på den som om hon älskat klänningen just för
detta; att den sökte sig till Thomas Mellers knän.
Och när hon ett ögonblick snubblade till och hennes
föt stötte upp sand som regnade över Thomas” skor,
erfor hon en sådan kärlek till sanden att hon skulle
velat böja sig ned och smeka den.
Långt bort på stranden stod ett gammalt övergivet
båthus, där man förr förvarat båtarna över vintern.
Det var grått och skäggigt av ålder. Tång och
snäckor från havet hade samlat sig kring stolparna,
som voro nedsjunkna i sanden, så att det på långt
håll såg ut som om båthuset stått på en söndersliten
gräsmatta.
Thomas hade en stund haft ögonen fästade på
det där båthuset. Han längtade efter ett ställe, där
han kunde gömma Angela. När han nu närmade sig
det, såg han på det med en liten skälvning av glädje,
som kom honom att frysa. Angela hade inte märkt
båthuset, förrän Thomas stannade. Hon hade ingen
tanke på att gömma sig. Hon visste att hon skulle
bli hans, och det fanns ingen plats nog ljus och stor
för henne att taga emot deras kärlek på.
Några förfallna trappsteg ledde upp till en fast
avsats av plankor som löpte runt huset. Thomas
gick uppför ett par trappsteg, böjde sig ned och
räckte Angela handen.
Il4, — v. Krusenstjerna, Älskande par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
