Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
— Ja, sade Thomas.
Då väntade hon. Han kände med hela sin värelse
hur hon väntade. Och han, som ägt så många kvin-
nor, blev med ens förstämd. Hon var så ung. Han
var mer än tjugu år äldre än hon. Och här satt
hon utan att göra en rörelse eller ens vända på
huvudet och väntade på att han skulle taga henne i
besittning,
Nu var han icke upphetsad längre som nyss där
ute. Han tänkte med en viss bitterhet på alla de
tomma rummen på Ösa. Men där hade det ändå inte
varit bra, Det föreföll honom som om fru Land-
borgs ögon skulle spårat upp dem var de än dolt sig.
— Vad har du gjort, medan vi varit ifrån var-
andra? frågade han för att vinna tid, kanske också
för att hon skulle se på honom.
Hon syntes förvånad över dröjsmålet. Han såg
på henne från sidan, när hon nu böjde på huvudet
litet. Men hon berättade lydigt, eftersom han bett
henne om det. Och han begrep att han nu bara hade
att säga till, och hon skulle lydigt göra allt vad han
sade, ja följa efter hans minsta rörelse. Han hörde
inte mycket på vad hon berättade. Hon måtte ha
märkt det. Hon vände sig med ens om och mötte
hans blick.
— Du hör inte på, sade hon.
Hennes stämma var litet sorgsen, Då tog han
hennes ansikte mellan sina händer och kysste henne:
Angela kröp intill honom med en liten suck.
Hon förstod honom inte riktigt. Inom henne rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
