Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
sig en häftig längtan efter att det skulle ske, som
hon hela tiden väntade på. Hon visste inte hur det
skulle vara. Hon tänkte bara att eftersom hans kys-
sar skänkte henne en svindel av njutning, skulle
detta andra vara något så underbart härligt att hon
ej med sin inbillning kunde fatta det. Med en liten
rysning som fick henne att darra mindes hon, hur
det känts en natt för inte längesedan, då hon före-
ställt sig att Thomas närmat sig hennes säng. Så
måste det bli — bara ändå bättre. Han var ju här
nu. Hon vilade i hans famn, Hon var inte rädd.
Kanske trodde han det?
Då kände hon hur han tog om henne på ett annat
sätt än nyss. Hon blev utan styrka, så alldeles hjälp-
lös, som om hon inte kunnat hålla sig uppe annat än
genom stödet från hans arm. Nyss hade hon brunnit
av lust att själv taga initiativet. Nu hade hon glömt
det. Han sköt sakta undan hennes händer från sin
hals. Ville han fjärma henne från sig? Hon blev
förskräckt och blek, Men han märkte det inte.
Hon grep efter hans hand. Men han förde häftigt
undan den, som om han trott att hon ville hindra
honom. Då blev hon åter alldeles stilla. Han trevade
med sin hand under hennes klänning, Hon hade små
vita linnebyxor på sig med spetsar kring knäna, och
han lekte med dessa spetsar som trasades sönder
under hans fingrar,
— Bli inte ond på mig nu!
Han halvlåg över henne, men hon lutade sig bakåt
mot hans axel och såg på honom, fortfarande blek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
