Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
tryckte sig intill henne. Det gör litet ont först, för-
står du. Men det gör ännu mer ont att få barn.
Han ryckte till. Varför hade han sagt detta?
Skulle han nu alldeles skrämma henne ifrån sig?
Angela hade hört de sista orden. Hon låg och
såg upp mot det grå taket, som dröp av fukt och
där ett stort spindelnät bredde ut sig i en vrå. Hen-
nes läppar viskade de där orden. Och hon log. Med
en rörelse, nedärvd från generationers kvinnor och
som hon inte ens visste av att hon gjorde, slöt hon
Thomas intill sig. Men det hade icke gått en minut,
förrän hon sökte stöta honom tillbaka. Hon vred
sig i smärta, Hennes läpp sprang i blod, då hon bet
sig i den för att icke skrika högt. Vad det gjorde
ont! Hon blev vansinnig därav,
Var detta kärleken? Hon kastade en blick, fylld
av hat, på Thomas, men mötte endast hans skinande
ögon. Hon såg att han njöt. Hon förstod att han
strax skulle finna en lycka som hon inte kunde dela.
Hon måste lida i stället! Nej, detta stod hon icke
ut med. Han fick sluta nu! Hon vrängde och vred
på sig, så att han måste släppa sitt tag. När hon
väl kände sig fri från honom, kröp hon på skäl-
vande knän bort i ett mörkt hörn. Hon såg ut som
ett barn, som ännu icke lärt sig gå. Eller som ett
djur som blivit skadat. Hon satte sig med ryggen
stödd mot väggen och tryckte upp benen mot sitt
bröst. Till yttermera visso lade hon armarna om
knäna. Det var som om hon låste till om sig. Hennes
ögon voro fuktiga av tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
