Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
nedför gången. Så gav han sin mor en blick och
höjde på axlarna på samma sätt som hon. Därpå
vände han sig mot sin syster, och fru Landborg
började prata med Petra. I det ögonblicket voro mor
och son fruktansvärt lika varandra. Kanske sågo de
likheten och funno sig just då obehagligt berörda
av den: Kanske var det därför de i detsamma med
ens vände sig ifrån varandra.
I öppningen till bersån stod plötsligt Hej Dorian
Gray. Han hade legat och sovit någonstädes — icke
på sitt vanliga ställe, ty i kväll var ingenting som
vanligt. Hundar känna på sig sådant, och när han
vaknade, hade han därför sprungit ut för att leta
reda på sin matmor.
Stanny lockade honom till sig.
— Å, den rysliga hunden, utbröt fru Landborg.
En hund skall ha en finfin, rasren och felfri stam-
tavla, eljes är det inte en hund, utan en människa.
En ofrälse blandprodukt! En bonde eller en bank-
direktör, hånskrattade hon, och sådana ha vi alldeles
för gott om! Släpp lös djuret, Stanny.
Men Stanny släppte inte sin älskling, Hon böjde
sig ned mot hans fuktiga nos och såg in i hans ögon.
Alexandra, som satt bredvid henne, makade sig litet
undan. Hon var rädd för hunden. Stellan skrattade
åt hennes rädsla. Paula kom fram till Stanny.
— Han är vacker, sade hon beundrande.
Stanny gav henne en tacksam blick. Det var som
om Paula berömt något hos henne själv. Och från
den stunden tyckte hon om Paula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
