Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Med glänsande ögon såg Hej Dorian Gray på
Stanny. Hon tyckte det var något särskilt i hans
blick i kväll. Led han av något? Hon gned honom
bakom örat, såsom han brukade tycka om, och
tänkte på hur tråkigt det var att han ej kunde säga
henne, hur han kände sig. Slutligen lade han sig till
ro vid hennes fötter. Men med halvslutna ögon höll
han skarp vakt över varje rörelse fru Landborg
gjorde. Hon måtte känt det. Kanske var hon också
rädd för Stannys hund. Ibland hade hon hårt spar-
kat till honom, när han kommit i hennes väg, och
det var som om han inte kunde glömma det och på
människovis förde räkning över sparkärna,
Fru Landborg hade stigit upp och gick nu mot
utgången av bersån.
Hon vände sig om med en smidig rörelse.
— Jag tror inte Tage Ehrencreutz hittar till min
sängkammare, sade hon och såg trött ut. Jag får
väl gå och ta reda på honom. Kanske irrar han om-
kring i jungfrukamrarna.
Bernard erbjöd sig icke att gå i hennes ställe.
Han kände hennes manövrer alltför väl. Han skulle
bara gått i vägen för henne, och det hade han inte
lust till i kväll,
När fru Landborg väl kommit utom synhåll för
sällskapet i bersån, skyndade hon sig. Hon var rädd
att Tage inte rätt förstått hennes anvisningar och
nu i sin dumhet vore på väg ned igen, När han upp-
täckte att det ej låg någon pälskrage på sängen,
borde han ju dock begripa att han skulle vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
