Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
— Jag tycker om ljus, sade hon litet flämtande.
Och jag är inte rädd för det. Jag tål att ses,
överallt.
Nej, hon var inte rädd för att visa sig i ljus-
skenet. Andra damer i hennes ålder skulle varit det.
När Tage såg henne stå under kristallkronan med
uppåtriktat ansikte, som om det elektriska ljuset
vore en sol hon badade i, häpnade han på nytt över
hennes ungdom.
Men han vågade inte gå till henne. Det var som
om hon med fina band bundit honom där på stolen
framför speglarna. Han hörde henne säga:
— Vi måste snart gå ned igen...
När han vände litet på huvudet, såg han henne
på schäslongen. Hon hade krupit upp bland kud-
darna och betraktade honom med sina sällsamt strå-
lande ögon.
— Kisse kom, Kisse kom! lockade hon och
knäppte med fingrarna.
Då steg han förvirrad av skenet från lamporna
och tonen i hennes röst upp och gick över mattan
fram till henne. Hon betraktade honom litet gäc-
kande. Fan satte sig bredvid henne. Han ville ta
av sig hennes morgonrock. Men hon hejdade honom.
— Nej behåll den, log hon. Det är som om ni
redan fått en del av mig själv, då ni bär der,
Känner ni inte, hur den doftar?
Hon stack in sina händer under spetsarna och det
mjuka sidenet. Han kände hur hennes händer fat-
tade om hans midja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
