Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
— Så smärt ni är, sade hon, Ni har en midja,
som man kunde avundas er.
Hon kröp tätt intill honom:
— Smek mig nu! Gör med mig vad ni just har
lust till.
Då tog han varsamt om henne. Men hon, som ej
kunde vara stilla ett ögonblick, föll plötsligt skrat-
tande tvärsöver hans knän. Där hon låg, böjde hon
sig ned och bet honom i benet;
Ett ögonblick blev han ond. Vad höll hon honom
för? En leksak av guttaperka kanske, som man kan
bita och sparka. Nyss hade hon givit honom en örfil.
Nu bet hon honom. Det fick vara nog: han måttade
ett kraftlöst slag mot henne.
Då gled hön ned på golvet. Där satt hon framåt-
böjd i en nästan ödmjuk ställning. Men han hade
själv gripits av samma begär att göra illa som hon
nyss. Det smittade omkring sig.
Han tog om hennes fina nacke och tvingade hen-
nes huvud in mellan sina ben.
— Nu är ni fången, sade han med ett elakt skratt.
— Även en fånge kan roa sig i cellen, sade hon
med mjuk röst.
Och när han nu kände vad hon gjorde, höll han
sig stilla. När hennes mun vidrörde hans kropp,
släppte hans fingrar, som om de blivit lama, hennes
nacke. Han såg ned på henne. Hon tittade ett ögon-
blick upp på honom. Han mumlade något otydligt.
Men hon svarade inte, därför att hon just då inte
kunde tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
