Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Sedan sjönk hon tillbaka på golvet. Hennes hän-
der famlade litet vilsna i luften. Då grep han dem
och tryckte dem intill sig. Hon lyfte sitt ansikte
med blundande ögon. Och han märkte till sin för-
undran att det var fuktigt av tårar.
— Liten! hörde han henne viska.
Hon var som förvandlad. Var det modern i henne
som vaknat på nytt, då hon fått en ung man i sin
famn och mellan sina händer? Han hade en känsla
av att om hon kunnat göra honom en tjänst genom
att ge honom di från sina ännu runda bröst, skulle
hon gjort också det med ett slags rusig fröjd.
I detsamma öppnade hon ögonen och lyssnade.
— Jag tycker jag hör dem nere i trädgården,
sade hon lågt.
— Å nej, sade Tage, som blev obehagligt berörd
av att det redan skulle vara slut.
— Jo! Jo! ivrade hon. Min son Bernard kommer
att leta sig upp hit.
Han trodde henne. Han mindes uttrycket i
Bernards ansikte nyss där nere i bersån.
Då han på nytt kom fram till toalettbordet för
att sätta på sig sin krage, gled hon fram bakom
honom och ställde sig i hans väg.
— Ni reser tillbaka till Stockholm? frågade hon.
Tage tänkte på sin penningnöd och slog ut med
händerna.
— Om jag vore rik, sade han, skulle jag resa
tillbaka till Stockholm, som jag måste, för jag vän-
tar på min hustru där: Jag skulle resa tillbaka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
