Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
villigt släppte fram den oroliga heta dagen ur sitt
värkande sköte.
Bernard och Stanny suckade litet andfådda, där
de stodo, De sågo på människorna där ute på log-
gian, och de tyckte att de voro skilda från dem,
olika dem och att de aldrig skulle kunna förstås av
dem. Och när nu dagern så småningom blev ljusare
och slutligen bländande, drogo sig bror och syster
med armarna omkring varandra längre in i rummet,
så att icke längre några blickar skulle kunna nå dem.
Och när gästerna ute på loggian började taga
farväl med röster som läto klingande och ändå så
underligt avlägsna, öppnade Bernard dörren för
Stanny, och de smögo sig tyst sin väg, ännu i trap-
pan stödjande varandra och klängande sig fast vid
varandra — som två vågor som tillsammans söka
sig in mot en strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
