Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
XIX,
De hade gått hem genom skogen. Alexandra och
Lilian hade promenerat före de andra arm i arm,
och de andra hade följt dem, snubblande av trött-
het genom mossan, som var fuktig av dagg. Nu
stodo de på verandan, Det var strålande solsken.
Då kom ännu en uppför gången. Det var Frideborg.
— Kommer inte Frideborg förrän nu? sade Lilian
skarpt.
Frideborg bara neg och sände de på verandan för-
samlade en glittrande blick, som om hon tyckt att
det var ett roligt sällskap. Så försvann hon om
hörnet i sin granna klänning.
Man skulle till att säga god natt. Men när Peter
närmade sig dörren för att bege sig till sin lilla
skrubb högst uppe i huset, tog Lilian ett par hastiga
steg efter honom. Han vände sig om och betraktade
henne litet förvånad. Hon såg besynnerlig ut. Två
små heta röda fläckar brunno på hennes kinder.
Hennes ögon voro en smula förvirrade. Hon slog
armarna om hans hals och gav honom en av dessa
snabba kyssar, liknande fåglars kyssar, han så väl
kände till, men som han ej fått på mycket länge.
Då kunde inte den godmodige Peter låta bli att över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
