Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Lilians axel skicka fröken Alexandra en trium-
ferande blick. Han hade det nöjet att se henne otå-
ligt vända bort huvudet: Rodnade hon inte rentav?
Han gav Lilians axel en tafatt klapp, och så gick
han ifrån henne. Han kunde dock inte stå där i
evighet, och hon förmådde tydligen inte besluta sig
för att kasta ut Alexandra ur sängkammaren, en
tanke som kanske just då likväl föresvävade henne.
De hörde hans tunga steg klampa uppe i trappan
och så en dörr som slogs igen.
De andra togo god natt och gingo till sina rum.
Men Lilian hade sjunkit ned i en av stolarna på
verandan, Hon fingrade oroligt på sin tunna klän-
ning och gav Alexandra en bevekande liten blick.
Men Alexandra såg inte åt henne. Hon stod och
betraktade trädgården, där allting redan tindrade
och blänkte av dagg och sol, Det var en frisk syrlig
luft omkring dem, som man eljes bara kan få känna
tidiga sensommarmorgnar, när en doft av mognade
äpplen tyckes sväva över alla trädgårdar. Och nu
var det midsommardagen.
— Också du tycks ha blivit smittad av den här
kärlekskranka midsommarnatten, sade Alexandra
strävt. Du bar dig åt som en toka. Din man skrat-
tade åt dig.
På det svarade inte Lilian. I själva verket kände
hön sig så konstig. Hon letade och letade i sitt
minne, om hon kanske tappat något. Hennes hand
for upp mot hennes hals. Nej, hängsmycket fanns
kvar. Då såg hon på sina händer, Alla ringarna sutto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
