Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
därpå måste Alexandra skratta riktigt gott. Nå ja,
lille Stellan, i alla fall är det nog bäst för dig att
du till ingen nytta gjorde dig till för den där häftiga
Stanny!
Hela kvällen och natten hade Alexandra Vind-
Frijs som en fuktig svamp sugit upp allt omkring
sig. Ingen annan hade sett på klockan eller räknat
minuterna efter det något par försvunnit. Men Alex-
andra hade gjort det. Hennes misslyckade försök
med Stellan hade skärpt hennes hörsel och känsel.
Bernard och Frideborg, Thomas Meller och Angela,
Tage Ehrencreutz och fru Isa Landborg. Om Alex-
andra icke varit rädd för att göra sig löjlig, skulle
hon smugit sig efter dem. Alltid fanns det för
henne en vrå, där hon kunnat gömma sig. Hon
skulle sökt upp en god utsiktsplats och varit vittne
till deras möten: Men hon hade i alla händelser sett
dem, när de gått och när de kommit tillbaka. I deras
ansikten hade hon spejat efter kyssarnas fläckar.
Och för varje gång hon trott sig gissa rätt, hade
det sjudit till i hennes inre, och en rasande avund-
sjuka mot dessa kärlekspar, som i hennes omedel-
bara närhet och nästan i hennes åsyn fått uppleva
det hon förgäves trånade efter, hade hållit på att
göra henne galen.
Hon hade druckit mycket vin för att dämpa bran-
den inom sig. Men det hade varit som att hälla foto-
gen på en eld. Denna natt hade kanske denna en-
samma och bittra ungmö förbrukat mera bränsle än
alla de lyckliga kärleksparen tillsammans. Nu kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
