Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
menad till mor. Det är därför hon ömsom föraktar
oss och beundrar oss. Ibland vakar hon svartsjukt
över oss — ibland är det som om hon inte ens visste
att vi finnas till. Jag önskar att hon dött, när jag
var så liten, att jag inte nu skulle kunna minnas
henne. Jag önskar att jag sluppe till och med bilden
av henne:
Så kom Stanny att tänka på att Angelas mor dött,
medan Angela ännu var barn, och hon strök tafatt
över sin väninnas hand.
— Och Thomas Meller? frågade Angela äntligen,
och den frågan hade hela tiden legat på hennes läp-
par. Vad säger du om honom?
Då såg Stanny på Angela, som om hon först inte
visste, vem denna talade om.
— Jo, jo visst, sade hon. Han är bra. Och lille
Cecil är ännu bättre.
Angela tyckte inte riktigt om svaret. Hon hade
velat att Stanny skulle utbrutit i lovord över Tho-
mas. Men hon var väl inte fallen för sådana nu,
hon ruvade över sitt. Och Thomas Meller var ju
egentligen en gäst hos hennes mor, eftersom det var
hon som härskade på gården.
Thomas Meller — hela tiden medan Angela satt
här lyssnade hon efter hans steg i trappan. Hon var
rädd att han skulle komma in, och hon längtade
efter att han skulle komma. Under de förflutna
dagarna hade hon levat i ett slags yrsel. Hon hade
inte vågat sig till Ösa. Och hon hade undrat över
att Thomas inte kom till henne. Slutligen hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
