Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
— Vem? Vad? frågade Angela förvånad och
lyfte ögonen mot Stanny.
Och då förstod Stanny att Angela hela tiden
tänkte på Thomas Meller. Hon visste inte hur hon
förstod det, Hon kände bara att Angela gled ur hen-
nes händer — att hon nu med spänt öra lyssnade
efter någon.
Och med ens var Stanny fullkomligt ensam:
Bernard hade farit, Angela älskade en annan och
kunde inte ens hålla tankarna samman och höra på
henne, och Gray var död. Och fastän Angela satt
kvar mittemot henne i en av de röda stolarna, hade
Stanny en förnimmelse av att alla hade flytt detta
rum, där hon och Bernard en het afton för första
gången givit sig till varandra.
Ensamheten kylde mot hennes kind. Den blev ett
svärd som stötte mot hennes bröst, en revolver-
mynning som snuddade vid hennes tinning. Hon
längtade efter att skottet i revolvern skulle gå av
eller att svärdet skulle tränga in i hennes hjärta.
Och hon lyfte sina händer för att hjälpa till. Men
händerna, som bara funno tomhet, sjönko åter
hjälplösa ned i hennes knä.
Då kom Thomas Meller in i rummet, och Stanny
föll icke samman, utan behärskade sig.
Han är här för Angelas skull, tänkte Stanny
och vred munnen till ett litet leende.
Angela hörde Thomas komma in. Hon kände strax
igen hans steg. Hon satt inte så, att hon kunde se
dörren, och hon vågade inte vända på huvudet, Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
