Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
han ville se hennes ögon. Kanske ville han njuta
också av hennes förlägenhet, kanske ville han ätt
börja med långsamt smaka denna första yttre oskuld,
hennes ljuva flickblygsel.
— Du är inte rädd mer?
-— Inte alls!
Men det for en sky över hennes ansikte, en glö-
dande rodnad, som visade hur upphetsad hon var.
Nu satte han sig bredvid henne. Hon var avvak-
tande. Hennes händer knöto sig om hans, Då kysste
han henne. Hennes läppar mötte så villigt hans.
Men plötsligt stelnade hon tilll De hade lämnat
dörren öppen, och hon tyckte att hon hörde steg
där ute, Innan han visste vad hon tänkte göra, hade
hon sprungit upp och ut på tröskeln. Han gick leende
efter henne;
— Ser du någon, Angela? viskade han.
— Nej.
— Tänk, vad du ändå är dum. Om det nu verk-
ligen varit någon och du stått här på tröskeln så röd
om kinderna... Vad hade den som kommit då trott?
Hon erkände skrattande sin dumhet.
— Här är bara havet, sade hon,
Och havet var där! Det skulle oupplösligt vara
förbundet med hennes minne av Thomas. Hon skulle
aldrig kunna höra vågornas slag mot stranden utan
att känna hans kyssar mot sin mun. Hon tänkte inte
på att också för Petra var minnet av Thomas för-
bundet med havet. Livets oroliga resenärer lämna
alltid kvinnorna efter sig vid stranden av ett hav;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
