Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
nade något Angela nyss sett en skymt av. Men i
drömmen hade hon icke tid att reda ut för sig vad
det var. Och när deras kalkar nu långsamt, lång-
samt öppnade sig, bara till hälften som om de endast
motvilligt släppte fram vad de hade inom sig, såg
hon ståndare tjocka som små stammar sträcka sig
fram mot henne. Och någon sade henne att detta
var livets träd. Från dessa ståndare, sjudande och
kokande av kraft, skulle hon kunna hämta liv åt
generationer av nya människor. När hon längtans-
fullt sträckte sig mot dem, förvandlades hon själv
till en blomma, som bara hade att öppna sig för
ståndarens frömjöl och härliga saft. Så hade hon
velat stå länge nedsjunken i varm mylla och oavlåt-
ligen ta emot, med en känsla äv att jordens eget
moderliga hjärta drev sina pulsslag genom henne.
Även blommor och träd älska. Vem hade sagt det?
Thomas Meller! Hon log i drömmen, som en blomma
ler. Och när hon tittade ned, såg hon att en knopp
spruckit ut på hennes stjälk. En blomknopp. Ett
barn! Hon lät daggen falla på knoppen, grät av
glädje över den. Och där hon låg bredvid Thomas,
tryckte hon i sömnen händerna mot Sina runda
knoppande bröst, som han för bara några minuter
sedan kysst.
Men med ens sköljde havet in i hennes dröm.
Det var ett vredgat och mörkt hav, som hade släckt
allt himmelens ljus i sina stormande vågor, Det
sopade bort det vackra trädet, så att de stärka stån-
darna brötos av och dränktes i vattnet. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
