Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
som plötsligt fräste ut ur en ventil, brände henne så
att hon tjöt högt.
Nu visslade hennes herre igen, Ack, var fanns
han? Hur skulle hon bland dessa tusen fötter, bland
dessa millioner lukter kunna få rätt på honom?
Men bland dessa millioner lukter igenkände hon
plötsligt hans! Han måste vara någonstädes i när-
heten, fastän hon inte kunde se honom. Ä, det var
hän! Hans lukt kittlade henne så, att hon nös till.
Men den var som en smekning som gungade i luften,
efter det hennes herre hållit upp sin hand: Hon
skälvde i alla leder. Hon njöt av denna lukt, som
om hennes herre redan hade sina fingrar i hennes
päls.
Hon lade sig på rygg och rullade sig vällustigt
fram och tillbaka. För ögonblicket glömde hon att
söka. Men en fot trampade hårt till henne och
tvingade henne upp igen.
Hon fortsatte utefter vagnraden. Nu hördes inte
visslingen längre, Ett skarpare ljud klöv luften. Det
var lokomotivet som skrek till. Vit rök svepte över
perrongen och tog bort alla andra lukter, dränkande
allt i sot. Och där på trappsteget till en av vagnarna
stod han. Det var Thomas.
Han höll på att stiga upp på plattformen och
vände ryggen till. En rygg av sten som var som
en mur, som växte i höjden upp omkring honom.
Och när han vände sig om, kunde hon inte se hans
ansikte, emedan han hel och hållen blivit omgärdad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
