Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
med denna mur av sten, Det såg ut som om han
stått inne i en skorsten.
Hon flög emot det hårda omböljet. Bet i det.
Kastade sin kropp mot det. Och när hon andfådd
tumlade ned på perrongen igen, gick tåget.
— Angela! sade Thomas leende till henne tätt
vid hennes öra.
Å, hon vaknade. Med en förvirrad min stirrade
hon upp i hans ansikte:
— Har jag sovit?
— Ja, och jag också, sade Thomas. Jag sov så
litet i natt, därför att jag låg och tänkte på hur det
skulle bli, när du kom.
— Jag drömde, sade Angela då.
Hon satte sig upp, och han reste sig till hälften,
där han låg, och stödde hennes rygg.
Hon frös till litet efter sömnen. Och då hon tog
på sina knän, voro de nakna. Hon hade glömt att
hon bara hade linnet på sig.
Dunkelt mindes hon sin dröm, Dess ängslan satt
ännu kvar i henne. Hon lutade sig tillbaka mot
Thomas och frågade:
— Drömde du också?
— Ja, svarade han. Men jag kan knappast längre
komma ihåg vad det var.
De sutto stilla och sågo framför sig. Rummet de
befunno sig i tycktes dem båda så oändligt långt
borta. De voro rädda att röra vid sakerna omkring
sig, som om de gripits av en misstanke att de då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
