Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
skulle träda händerna genom tomma luften. Vilken
värld var den verkligaste? Vilken värld var deras?
Flera timmar varje dygn lämnade de denna värld,
som just då syntes dem så säker och bergfast, och
flöto ut i det dunkla vatten, som var sömnens och
drömmens rike. Och under de vakna timmarna buro
de ännu inom sig ett domnande minne av drömmens
underliga växtvärld. En doft var omkring dem från
dess blommor. En stickande känsla satt ännu kvar
i deras lemmar, långt efter det de vaknat, som gav
dem en förnimmelse av att de rört vid eljes onåbara
ting.
Voro dessa drömmar, var denna sömn en långsam
förberedelse till döden? Dog man så ett litet stycke
varje natt — eller lärde man sig leva? Fåfängt att
fråga, när ingen gav ett svar.
Angela och Thomas tryckte sig plötsligt intill var-
andra med en känsla av att rummet denna korta
stund de sovit sida vid sida blivit fientligt stämt
emot dem. Förut hade Angela tyckt att rummet med
henne väntat och längtat, nu visste hon ej, om inte
väggarna skulle kasta sig över henne och Thomas
och kväva dem båda. Och hon klängde sig fast vid
Thomas, som om han nu vore det enda trygga —
en ö som havet kastat upp henne på, så att hon skulle
slippa drunkna.
Han: lossade varligt hennes händer.
— Jag tror att du måste klä på dig nu, sade han.
Flickan kan komma tillbaka.
Då frös hon till, som om han sagt något ovänligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
