Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Men hon reste sig lydigt och gick fram till stolen,
där hennes kläder lågo så ordentligt hopvikna.
Han satt kvar på sängen och betraktade henne,
när hon tog på sig dem, Han älskade hennes ben,
som voro litet duniga. Hennes rörelser, då hon drog
på sig strumporna och böjde sig ned för att knyta
sina skoband, voro fulla av behag. Och när hon nu
höll upp klänningen för att träda den över huvudet,
var han framme hos henne.
Han grep henne om livet och nästan lyfte henne
upp mot sig,
— Är du ledsen för något? frågade han.
Han hade märkt det lilla moln som farit över
hennes ansikte, när han nyss sagt att hon måste gå.
Hon pressade sin kind mot hans. Åter var rädslan
för allt omkring henne där.
— Du far ju aldrig din väg? sade hon med ens.
Och när hon sade det, tyckte hon sig höra tåget
i drömmen ge till en gäll signal och såg hur den
underliga stenmuren likt en skorsten växte upp
kring Thomas Meller.
Men Thomas hade ryckt till vid hennes fråga.
Hans ansikte skälvde. Varför frågade hon så nu?
Han svarade inte, bara tryckte sina läppar mot hen-
nes, hårt som hade han velat försegla dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
