Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
XXI.
När Angela en stund senare gick därifrån, vände
hon sig oupphörligt om för att se på Thomas, som
stod kvar på trappan.
Sedan fortsatte hon att gå genom skogen. Hon
vandrade långsamt. Hon lyssnade till fåglarna som
sjöngo, Ännu blommade linnean över tuvorna.
Ibland lade hon sig på knä och andades in blom-
mornas doft, såsom hon gjort den där morgonen,
då hon väntat att få se Thomas. Här i skogen funnos
inga fientliga makter. Mossan smög sig i en smek-
ning mot hennes fot. När en kvist svepte över hen-
nes ansikte, tyckte hon att den tillviskade henne
något. Hon kände en gränslös glädje. Flennes kropp
var lätt som en fågels. Hennes hörsel var skarpare
än vanligt och uppfattade varje ljud i skogen. Det
var, som om något öppnats inom henne, en dörr
som förut varit sluten. Flon tyckte sig leva genom
tusen liv. Såg hon en fågel sitta och vända sitt lilla
huvud på en gren och titta på henne med de klaraste
ögon, flög strax hennes själ in i fågeln, och hon
fick en behaglig känsla av att hon svingade sig
från kvist till kvist och att hennes strupe var fylld
av klingande locktoner. Och linneans slingrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
