Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
bror. Så hade Angela nu blivit en syster till dem,
som älska helt och utan förbehåll.
Angela sade i en viskning:
— Det är Bernard.
Stanny betraktade henne med stora ögon. Det
ryckte kring hennes mun. Så brast hon i gråt.
De satte sig på en sten vid sidan av vägen.
Angela såg hur linnean trycktes ned under Stannys
föt, och hennes hjärta pressades ihop.
Och Stanny berättade stötvis, medan hon hela
tiden såg på Angela. Och blicken i hennes ögon
mera än hennes ord uttryckte en hopplöshet, som
Angela aldrig mött hos någon människa.
Hon älskade Bernard, men nu var hon inte längre
säker på att han älskade henne. Hon hade tillhört
honom. Hon berättade det enkelt, som om hon ännu
inte funnit något märkvärdigt i det — som om det
vore något så alldeles naturligt.
Men när Stanny nu märkte att Angelas blick vid-
gades och att hon drog efter andan, som om den
andra kört ned något 1 hennes hals, så att hon nu
var nära att kvävas, började åter den där känslan,
som väckts hos henne den kvällen Gray dog, att
gnaga henne.
Hur kan Angela bli så förskräckt? tänkte hon.
Men Angela, som icke förrän nu för en stund
sedan tyckt sig riktigt säker på det som hennes
aning länge viskat åt henne, kände sig helt bedövad,
när Stanny verkligen berättade det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
