Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Jorden snurrade runt för henne. Hon grep med
händerna i luften, som om hon velat hålla kvar
något, hon visste inte själv vad. Det var som om
allt gled undan henne.
Den glädje som fyllt henne, då hon vandrat genom
skogen, mörknade — en ädelsten som nu miste sin
glans av att någon blåst en giftig andedräkt över
den,
— Du narras! Det är något du hittar på, sade hon
mot sin vilja.
Angelas skräck smittade Stanny. Och så kom
stormen över henne. Hon var en människa som gått
i sömnen och plötsligt vaknar uppe på taket av ett
hus. Hon svindlade. Och nu kastade hon sig rak-
lång i gräset och borrade ned händerna i tuvorna
omkring sig, som om hon varit vansinnig av fruk-
tan för djupet under sig.
Hon skrek inte. Men det steg ett gurglande ljud
från hennes strupe. Det lät som de hetsiga ande-
tagen från en häst, som fått ett rep om halsen och
söker göra sig fri.
Och med ens förstod hon, innan hjärnan ännu
riktigt hunnit fatta det, vad hon gjort. Hennes eget
blod ropade till henne. Hon ville slita sig själv i
bitar. Hennes naglar borrade sig in i hennes bröst.
Hon bet sig i läppen så att den sprang i blod.
Och hela tiden kände hon ändå Bernard mot sig.
Hans vackra ansikte var tätt intill hennes. Hans läp-
par ville kyssa. Under hans bara bröst arbetade det,
som om han ansträngt sig. Då skrek hon till:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
