Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
— Här står att den gamla kvinnan hade pengar
liggande i byrålådan. Den var uppbruten. Mördaren
tog förstås pengarna, och sedan gick han ut en bak-
väg. Hon hade också några silversaker, som hängde
i en påse på sängstolpen. Påsen är borta den med.
— Hon tycks ha varit en girigbuk, som samlat
på hög, gumman, anmärkte Stellan känslolöst.
Alexandra gav honom en blick.
— Det finns flera som tycka om pengar, Det
finns unga män som också stå efter sådant, sade hon.
Stellan som såg på henne tillbaka kunde inte miss-
förstå meningen med hennes ord. Han hade aldrig
betalat igen vad han fått av henne. Hon hade visser-
ligen givit honom penningarna, men varje gång han
glömde att uppvakta henne påminde hon honom om
att han i själva verket stod i skuld till henne. I går
hade de haft ett uppträde och hon hade skarpt ban-
nat honom. Han var så innerligt trött på detta nu,
och det var egentligen därför han allvarligt funde-
rade på att resa sin väg.
I bersån hade han ibland kysst Alexandra, tvingad
därtill. Tusentals gånger hade han ångrat att han
någonsin inlåtit sig med henne, men han hade
brukat trösta sig med att tänka på en del saker han
ändå skaffat sig för hennes pengar. Han lät aldrig
guldet rinna mellan fingrarna på sig utan att få
någon valuta för det. Men han gjorde ju av med
mycket, och de fickpengar han fick av sin far kunde
omöjligt räcka till. Och ändå var han snål — icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
