Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Petra höll på att säga något mera, men hon hej-
dade sig. Inom sig visste han nog att det endast var
ett svepskäl han nu tog till, detta med att hans
hustru var katolik, Vilka religiösa skrupler hon än
kunde förebära, skulle det säkert ej fördenskull vara
omöjligt eller ens svårt för honom ätt bli skild från
henne civilt — och mera behövdes ju ej. Men han
förstod naturligtvis att hon, om en skilsmässa komme
till stånd, kunde komma att göra anspråk på Cecil.
Och Cecil ville han väl icke förlora.
Petra hade blivit tyst. Hon mindes de drömmar
hon haft på Eka, då hon legat sjuk i feber. Som nu
hade hon i drömmen ilat genom en stor skog. Hon
hade varit naken, endast insvept i en genomskinlig
grön slöja. Då hade hon mött Thomas, och varje
gång han ville röra vid henne, hade hans fingrar
snuddat vid slöjan och de hade avbrända fallit till
marken. Nu kände hon sig åter glida in i en dröm,
men 1 den drömmen var det hon som stympades, så
snart hon sökte närma sig Thomas. Till och med de
meningar hon började på vissnade, innan hon fått
tala ut dem: Redan anade hon Angelas öde. Det
var som om något sagt henne att Angela skulle få
ett litet barn. Hon såg Angela för sig, en ung flicka
med ett barn tryckt i sin famn — och hon skulle stå
där ensam, därför att Thomas övergivit henne.
Men när Petra tänkte detta, skälvde hon till.
Drömmens slöjor sletos itu framför hennes ögon —
som tunna trasiga spindelnät hakade de sig fast på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
