Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
blottade och nakna bli sig själva och få något av
betvingande naturmakt över sig, Och Angela tyckte
att ur denna smala röda mun med de mjuka läpparna
kom ett förtvivlans rop från all världens kvinnor,
som vårdades och ledo — och i Frideborgs röst
kände hon igen ljudet från sin egen stämma och
ekot av de suckar som dessa sista nätter stigit upp
ifrån henne.
— Jag skall få ett barn, sade Frideborg igen. Men
så sjönk hennes röst till ett milt mummel.
— Ett barn! Ett litet barn! upprepade hon, och
tårarna dröppade från hennes ögonfransar.
Hon visste inte att all hätskhet försvunnit ur
hennes röst. Men Angela hörde det. Också denna
nya milda ton kände Angela igen. Så hade även
Angela efter suckarna viskat till sig själv, med en
ljuvlig känsla av att något mjukt och dunigt sökte
sig upp mot hennes hjärta och kröp intill det, som
om en liten fågel snuddat vid henne med sin varma
lilla kropp.
Sakta lade Angela armarna över Frideborgs nakna
axlar. Hon såg hur solstrålen nu också gjorde hen-
nes egen hud vit, nästan genomskinlig. Så sutto de
och sågo in i varandras ögon utan att tala.
Bortifrån köket kom slamret av koppar och
kastruller. Det lät så muntert och flitigt. De hörde
ett fönster slås upp. Där uppe i villan hade man
nu vaknat.
Ett ögonblick tyckte Angela att denna flicka med
de bruna underliga ögonen var så nära henne. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
