Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
allt smutsigare, alltmera förorenat dag för dag, år
efter år, Slutligen kanske hon skulle upphöra att
känna något, långt innan hjärtat upphörde att slå.
Då rusade hon upp och sprang ut ur parken. Den
berusande doften från blommor och träd slog emot
hennes ansikte. Hon fyllde sina lungor med den för
sista gången. Och medan hon sprang, var hon icke
heller nu ensam. Ljudet av den älskade hunden Hej
Dorian Grays tassar dansade mot gruset. Hon tyckte
sig höra den där lilla välbekanta flämtningen, som
hon alltid hört tätt bredvid sig, då hon och Gray
sprungo i kapp.
Snart var hon uppe för trapporna. Hon kom fram
till fru Isa Landborgs sängkammardörr och slog
upp den. På tröskeln stannade hon ett ögonblick och
drog efter andan. Under ett förvirrat ögonblick
tyckte hon att hennes mors irisblå klänning där borta
på schäslongen smälte samman i skummande vågor
över en mörk kavaj.
Tage Ehrencreutz vände sig om och hade inte så
lätt att lösgöra sig från Isa Landborg, som ännu
inte sett Stanny. Stanny hörde henne jollra med en
röst som lät drucken och liksom drunknande:
— Så ja, min gosse, slappna inte nu, inte tröttna ...
Å, min älskling.
Innan Tage kunnat kasta av henne, var Stanny
framme vid sängen. Hon drog ut lådan i nattduks-
bordet och grep revolvern.
Nu sjönk hennes mor långsamt ned och sträckte ut
sig på schäslongen bredvid sin älskare. Med armen
23. — v. Krusenstjerna, Älskande par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
