Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Då hade Angela vänt sig om utan att svara, och
efter ett tyst framviskat farväl som var ämnat till
Stanny, icke till fru Isa Landborg, förstummad gått
från Ösa, med värkande hjärta liksom hon nyss
förut lämnat den plats där hon och Thomas älskat
varandra,
Om hon icke vikit av på vägen till Ösa, skulle
hon mött Thomas Meller, När hon kom tillbaka till
Nybo, hade han varit där. Och Petra hade allvarligt
sett henne in i ögonen och berättat att Thomas talat
om att han oförtövat måste resa ned till sin hustru
i Schweiz.
Angela hade först icke tänkt så mycket på vad
hon fått höra om Thomas Mellers resa. Det var
något inom henne som nekade att tro på sanningen
därav. Han kunde inte överge henne! Det var
omöjligt.
Angela hade nu åter hunnit fram till den lilla
busken med de vita bären. Hon betraktade dem med
en liten rysning. Nyss hade de kommit henne att
tänka på det blommande körsbärsträdet på Nybo.
Nu tyckte hon att bären liknade de vita fläckar, som
tyda på en farlig sjukdom när de visa sig i en svullen
hals. En känsla av verklig fara smög sig över henne
när hon betraktade dem.
Hur många gånger hade icke hon och Thomas
mötts här under våren! Kanske de stått hand i hand
just här vid busken, medan dess knoppar ännu voro
slutna och dess grenar varit svarta och glänsande
av rinnande snövatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
