Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
Skulle Thomas aldrig mer skynda emot henne på
en av de här gångarna? Hon visste nu att han skulle
resa. Hon hade endast träffat honom en kort stund
under denna tid, och då hade de promenerat av och
an utanför hans bostad, utan att han bett henne
stiga upp i våningen. Han hade varit mycket ned-
stämd. Han hade massor av saker att ordna innan
sin avresa. Mödosamt, som om han hade haft svårt
att stöta fram orden, hade han berättat för henne
om hur hans hustru bestormat honom med brev och
telegram, i vilka hon bestämt fordrat att han utan
dröjsmål ögonblickligen skulle komma ned till henne
med Cec,
— Hennes ställning skulle kunna tänkas bli bryd-
sam, om jag senare förhindrades att förena mig med
henne, hade Thomas sagt med ett litet betryckt
leende. I dessa tider kan ju det mest oväntade in-
träffa. Och då är det ju inte riktigt av en man att
lämna sin hustru ensam och övergiven, Helst då hon
är från en annan sida av jordklotet och vistas bland
okända i ett land, där varken hon eller jag har hem-
ortsrätt.
Men han hade yttrat sig om resan, som om han
menat att den bara skulle skilja honom och Angela
åt för några dagar eller några veckor. Han skulle
snart vara tillbaka, tycktes han vilja intala henne:
— Skulle jag sagt honom det? viskade. Angela
till sig själv, där hon stod och stirrade på de vita
små bären.
Men hon visste att hon inte kunde säga honom det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
