Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Hon behövde inte höra Jacob Levin för att få vet-
skap om att hon väntade ett litet barn. Det var
Petra som bett henne gå till honom. Åt Petra hade
Angela förtrott sig en natt, då ingen av dem kunnat
sova. De hade suttit tätt tryckta intill varandra på
Angelas säng, medan klockan i Johannes” kyrka med
sina klämtande slag förkunnat timmarna. Det var
som om Petra redan vetat alltsammans.
Men Angela undrade inte över det. Denna tid
levde alla under ett tryck, som kom vänner att ana
varandras tankar, innan de voro utsagda, och fick
människor som förut varit nästan främmande för
varandra att kasta sig i varandras armar. Det var
en dunst av människosvett och blod i rymden, en
fuktighet som kom från gjutna tårar, ett svagt dun-
kande som fick marken under deras fötter att stän-
digt darra, som om någon stuckit med ett spjut mot
själva jordens hjärta.
Nej! Angela kunde inte säga Thomas att hon
trodde att hon skulle få ett barn. Han hade ju ett
annat barn och en annan kvinna att tänka på. Angela
förstod att också Petra, av något skäl som hon ej
ville tala om, önskade att hon skulle hålla detta hem-
ligt för Thomas.
Så länge hade Angela nu burit denna hemlighet
att den blivit ett med henne själv. Thomas Meller
var hennes älskare, men hon förmådde icke riktigt
föreställa sig honom som far till hennes barn. Det
kunde synas underligt, då hon varit vittne till hur
öm han var mot Cecil; Men just Cecil ställde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
