Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Han tänkte gå, men Adéle var redan framme hos
honom.
— Ja, där äro vi nu, skrek hon med ansiktet
vanställt av en kokande, bubblande ilska. Det vill
säga du — du och Petra äro där. Nyss ropade hon
ditt namn med en röst som om hon kallat till sig
sin älsklingshund. Ja, slicka henne du! Det är det
hon vill. Vov! Vov! Lilla matte och hennes knä-
racka!
Hennes stämma sjönk till ett flåsande joller.
Det är inte värt att svara, tänkte Tord. Hon är
galen.
Så många gånger han tänkt detta: hon är galen!
Men inom sig trodde han det inte.
Adéle grep hans arm. Hennes ansikte kom tätt
inpå honom. Han såg ned på det, sorgset, nästan
förläget, som man ser på en sak man skaffat sig
och det visat sig vara något ohjälpligt fel på, vilket
man ej från början lagt märke till.
Men Adéle förstod inte hans blick. Hon hoppa-
des att han blygdes vid tanken på hur hon den där
gången i somras överraskat honom och Petra.
— Ja, nu skäms du, sade hon, Det är kanske
inte precis så hedrande för dig heller att Petra så
där öppet springer efter dig, Den där Ehrencreutz
har väl vänt henne ryggen. Han har väl blivit trött
på att ligga i för att stilla hennes tosiga kättja.
Nu har nådig fröken sänkt sina pretentioner ända
ner till sin dräng och nöjer sig med att fordra
samma tjänster av dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
