Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
sade Tord. Det är som om de vore fulla av hem-
ligheter,
— Ja, svarade Petra.
Hon satte sig på den väggfasta bänken. Tord
gick runt i rummet. Han sparkade till en bleck-
mugg som låg framför den öppna tomma spiseln;
Den gav ett vresigt ljud ifrån sig, rostigt och
elakt, som om den hatat att bli störd. Men Tord
stannade framför spiseln. Han hade upptäckt ett
par hål i väggen ovanför spiselkransen, Det var
mot den där väggen Dora skjutit bort lille Hans
von Pahlens kulor.
— Det ser ut som om någon skjutit av sin
bössa här, sade Tord tankfullt och stack ett finger
i ett av de runda hålen. Strax hördes ett rassel
av glidande murbruk.
— Ä, låt bli, bad då Petra och rörde sig oroligt
på bänken. Jag är rädd för att det här huset vill
begrava oss.
Tord vände sig om. Han stödde handen mot
spiselkanten. Strax ovanför hans ljusa hår stir-
rade de tomma hålen från väggen som ett par ut-
slitna ögon,
— Jag önskar att det här huset skulle rasa över
mig, mumlade han. Inte över dig! Du skulle hinna
rädda dig. Men jag skulle bli liggande kvar här,
och aldrig mer skulle Adéles röst nå mig.
Petra kröp ihop på bänken.
— Kom hit, Tord, sade hon.
Det var mera av den forna ömheten i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
