Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
denna flicka, som möjligen såg ut såsom någon av
Bibelns unga kvinnor hade gjort, en Judit, en
Abisag, men absolut icke såsom vad man på Stiftel-
sen menade med en bibelkvinna.
— Ja, Gud allsmäktig vare allena äran, fortsatte
Josef att mässa.
Nu hade Frideborg hunnit upp till hans dörr.
Hon vände sig om och såg på predikanten, och nu
vaknade med ens hennes impulsiva naturs sinne för
humor. Det var något oemotståndligt komiskt med
denne svartklädde man med det skinande ansiktet,
som var så ivrigt hack i häl på henne och nästan bet
henne i klackarna. Guds ord och salvelsefyllda för-
maningar stego upp från hans runda svällande mun
som små ballonger. Frideborg brast i ett klingande
skratt. Hon slog händerna över bröstet och vek sig
dubbel. Hon nästan kiknade. Det silverklara
skrattet kom som en glittrande brusande bäck for-
sande nedför trapporna och tog i farten med sig det
försvarsverk av himmelska fraser som predikanten
under sin väg byggt upp mot möjliga misstankar.
Det spelade utefter väggarna, detta lättsinniga
skratt, och predikanten hörde hur dörrar försiktigt
öppnades och hur det tisslade och tasslade av vis:
kande röster. Det bodde många gamla damer i
huset, och nu hade de fått något att undra över och
viska om.
Josef Wahlbom var med ett språng uppe hos Fri-
deborg. Hans stora varma hand slöt till hennes mun:
— Pinas du svårligen av ditt anfall? Och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
