Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
rummet tillsammans med en brudgum som, upp-
hettad av champagne, bara sysslade med att dansa i
hennes underkläder. Nu kom Stellan fram. Han
satte sig och drog henne ned på sitt knä. Hon hade
fått på sig sin nattdräkt. Han nosade på henne,
som om hon varit något gott att äta, någon läcker
bakelse.
— Många skulle avundas mig, sade han och
tänkte också han på Bernard.
Men han kunde inte hålla henne fast i knäet.
Hon gled av honom, på sina egna glatta under-
plagg. Då lyfte han henne upp igen gång på gång.
Han njöt av att sitta där i hennes kläder, som
ännu doftade av hennes kropp, och ha henne att halt
glida över honom med ett ljud som knittrade av
det spända silket.
— Det är så rart, sade han och saliven rann om
hans mungipor.
Frideborg borrade in sitt huvud mot hans bröst.
Hon kände mot sin kind brösthållaren av silke, som
hon nyss burit. Det var besynnerligt alltsammans
— som om hon sjunkit in i sig själv. Men det
var icke helt oangenämt, ty hon hade alltid känt
en sådan ömhet för sig själv.
— Lilla du, sade Stellan. Nu gå vi och lägga
OSS.
Han lät henne falla på golvet, befriade sig lång-
samt och vällustigt från hennes underplagg och tog
på sig en pyjamas. Han hade haft sin njutning,
njutningen av att krypa in i en ung flickas skinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
