Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
— Stellan sover, berättade hon med glittrande
ögon.
Han rörde sig inte. Det här var som det skulle:
vad som tillkom honom. Jus prime noctis, hade
man ju kunnat kalla det, om inte »första natten»
sanningen att säga för länge sedan var överstån-
den. Hade han inte betalat tillräckligt för henne?
Det var inte mer än skäligt att hon gav honom sin
bröllopsnatt i utbyte. Och Bernard Landbörg reso-
nerade nu alldeles som Jacob Levin skulle ha reso-
nerat.
Han hade inte ägt henne sedan midsommarafto-
nen. på Ösa. Inte heller hade han brunnit av
längtan efter henne så, som hon längtat efter
honom. Men nu när hon var här, så genom-
skinlig i sitt begär efter honom, tog han också
emot henne.
Han gick över golvet fram till henne, och Kon
föll genast i hans armar, liksom maktlöst sjunkande
ned i dem. Då tryckte han henne häftigt intill sig,
lyfte upp hennes ansikte och sökte hennes mun,
Nu mindes han hur mjuk den var. Också nu smälte
den strax emot hans. De stodo så vaggande av och
an mot varandra. Hela rummet snurrade runt för
dem, Väggarna tycktes närma sig dem för att
hjälpa att föra dem ännu tätare tillsammans.
— Ä, Bernard, log Frideborg vekt. Det gör ont
i mig av glädje.
— Du bedrar honom på själva bröllopsnatten,
viskade Bernard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
