Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Man skapades till att älska och föda. Men nu
mindes Angela plötsligt Thomas Meller tala invid
de liksom bloddrypande textilierna i fiskarstugan
på Ösa ägor:
— Skapades man inte också till att döda? Kanske
mordet och dödandet också voro en form av lust?
Våldtäkten har ju alltid följt kriget i spåren. Man
drög vapen just för att få famna, man körde in
kniven i den som låg i paroxysmer under en, och
man älskade just den man dödade. Men när våld-
täkten var fullbordad, när kniven stuckits in i
slidan och säden hade såtts, föddes kanske ny enig-
het och harmoni ur hat och brutalitet, likaväl som
ur sköten som villigt och smäktande höjt sig mot
såningsmannen, Och kanske också det människorna
kallade sjukdom och tillbakagång, last och för-
irring ibland kunde föda en helt ny hälsa, en
jäsande frisk styrka, liksom från vilda skott häm-
tade ur skogen?
Angela for långsamt med händerna över sin
kropp där det nya livet blommade.
Hon steg upp.
— Vi måste lägga oss, sade hon frysande.
Men Petra hade somnat, Hon sov lugnt med
Laura Löwenströms dagbok i sitt knä. Och Angela
kände ett plötsligt hugg av medlidande med henne.
Hon tyckte att Petra kommit utanför ringen. Hon
hade aldrig fött och skulle kanske aldrig föda. Och
då böjde sig Angela ned och kysste, utan att Petra
visste det eller någonsin skulle få veta det, hennes
bröst som höjde och sänkte sig i sömnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
