Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Agda och Frideborg, ty det var de, stego upp
och kommo långsamt emot dem. Frideborg råkade
trampa på Angelas vita schal och böjde sig med
ett litet utrop ned och tog upp den. Hon kunde
inte motstå. Med ett raskt grepp svepte hon den
om sig. Över schalen blickade hennes starkt smin-
kade ansikte emot dem. Kinderna voro tärda,
munnen blodröd och som död, en rosendöd, av
sminket, men redan med ett litet barnsligt för-
grämt drag, som om den stannat i en grimas.
Agda som ställt sig bakom henne var vit i ansiktet
och såg ut som om hon frös.
— Vi ha kommit, sade Frideborg och lade
huvudet bönfallande på sned.
A, Frideborgs sätt att alltid lägga huvudet på
sned! Många gånger hade det retat Angela till
skratt. Men nu kunde hon inte skratta. Detta var
kanske Johan von Pahlens dotter. Bakom Fride-
borg tyckte sig Angela skymta Johans storväxta
gestalt. Hans fickor pöste av gotter. Vad skulle
han ha gjort? Han skulle stuckit karameller i
hennes mun och satt en krans av blommor kring
hennes hår. Men vad skulle Jacob Levin ha gjort
om han var far till flickan? Angela skälvde till
vid tanken, Han skulle ha använt henne på
något vis.
— Vi kommo när ni rest, sade Agda. Jungfrun
kände igen oss och bad oss stiga in och vänta. Hon
dukade ett helt julbord i salen och bjöd oss på de
läckraste godbitar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
