Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
nu hela historien om Frideborgs fine herre, som
han hällit tyst med alla dessa år. Endast Nikodemus
hade förut fått del av det inträffade. I Nikolaus”
mun blev vad som förefallit mer än ruskigt och
tvetydigt. Det var inte något som passade sig att
berätta på en lysningsmiddag.
Fru Boklund blev förargad. Inte på Nicke, men
på Frideborg.
— Du rysliga unge, sade hon och knöt hotfullt
handen.
Nikolaus tystnade tvärt. Han blev rädd för att
modern skulle få ett av sina sällsynta vredesutbrott.
Men hon behärskade sig för Per Sommars skull.
Nikolaus kastade en blick på Frideborg som blivit
vit i ansiktet efter att nyss ha varit så röd, Han
kände det som om han nu tagit hämnd på henne,
Den där lekfullheten i björkdungen hade inte varit
så oskyldig. Hos honom hade den lämnat kvar ett
agg, som han länge haft svårt att övervinna. Fan
hade haft en känsla av att Frideborg, så ung hon
var, gjort narr av honom. Hon ville bara ha en
ring med en röd sten, men honom själv hade hon
inte brytt sig om. Det gladde honom nu att han
fått henne att blekna.
Per Sommar såg ned på sin tallrik, som fru Bok-
lund åter proppat full med kalvstek och grönsaker.
Inom honom mognade hastigt ett beslut. Han
måste bli fri. Vad var det här för en sjaäna han
förälskat sig i? När han tittade på henne tyckte
han att på hennes elfenbenshy dröjde fläckar efter ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
