Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Men när hon gjort slut på alla sina pengar, vil-
ket gick fortare än hon föreställt sig, fick hon åter
ta plats och hamnade så till sist hos von Pahlens.
Boklund dog på ett sanatorium och Frideborg be-
sökte sällan det gamla hemmet,
Nu på Eka när Frideborg om morgnarna i halv-
dåsig dvala låg och tänkte på sitt förflutna och
mest då på Bernard, tyckte hon att hon ändå inte
fått ut så mycket av sitt liv som hon nästan alltid
säkert trott att hon skulle få — hur sagolikt det
än kunde förefalla andra att allt utvecklat sig för
henne. Och nu var hon med barn, Bernards för-
skjutna barn, och hennes sköna och ringaktade
kropp var henne en plåga i stället för en glädje.
Då makade hon sig smågråtande i sängen, som
om hon velat ge någon skulden till att hon inte
kände sig väl till mods. Per Sommar hade lupit
sin väg ifrån henne, och advokaten, den luvern,
hade givit henne risbastu, men hon undrade om
inte Bernards och Stellans besynnerliga uppförande
fått hennes kropp att hetta på ett ännu mer för-
ödmjukande sätt, Då ältade hon i det oändliga
dagarna i Berlin. Hon blev inte fri från dem. De
hade bränt sig fast på hennes näthinnor. Kanske
var det detta att de kommo henne att känna sig
på något sätt försmådd av alla män som närmat
sig henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
