Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
tre timmar senare, när de gingo genom gatorna till
hötellet.
— Ja, det är inte Berlin, svarade arrendatorn
kort.
Hon gav honom en liten blick. Drev han med
Renne?
På hotellet beställde han två rum åt dem, Fride-
borg solade sig i blickarna från portieren och ett
par uppasserskor som kommo från matsalen. Hon
hade en dräkt på sig som hon skaffat sig i Berlin
och en hatt med ett par vingar som ville draga
henne mot skyn. Säkert måste de tro att hon var
från utlandet.
Arrendatorn hade mycket att göra och ville att
de genast skulle bege sig till lasarettet, men hon
tvingade honom att följa med henne uppför trap-
porna för att se efter att hon fått ett ordentligt rum.
— Man vet aldrig vad de kunna pracka på en,
sade hon med en min av trött världsdam.
Arrendatorn bley stående i dörren, som Fride-
borg slagit upp. Han såg att det var samma rum
som Petra haft den där gången för två år sedan.
Kanske var det hotellets bästa. Med en känsla av
starkt obehag betraktade han mattan med dess gif-
tiga blomsterprakt och den breda sängen. Hans
blickar smögo sig också, liksom förskräckta, bort
till den lilla svällande soffan som bara rymde två,
där han och Petra suttit.
— Nu måste jag tvätta mig om händerna, sade
Frideborg och sköt honom kokett ut genom dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
