Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Hän blev stående utanför i tankar. När han
hörde Frideborgs lätta steg därinne, kunde han
inbilla sig att det var Petra som var där, vän-
tande på honom. Då knöt han trist händerna. Hans
kärlek till Petra fanns ännu kvar. Eftersom han nu
måste säga sig att han aldrig skulle få äga henne,
hade väl hans åtrå stillats, men han sökte sig ändå
ofta till hennes närhet. Fan tyckte att hon var en
klar och djup källa, och han skulle velat sjunka ner
i den, på så sätt renande sig från det liv han förde
med Adéle.
Frideborg kom ut till honom. Under den sista
tiden på Eka hade hon lagt bort att sminka sig.
Det lönade inte mödan. Men nu hade hon brett rött
på kinderna, och hennes överläpp hade en starkt
svängd djärv amorbåge. Arrendatorn var nästan
generad att gå igenom staden igen med henne. Hon
såg ut som en tvetydig dam som råkat i olycka.
Folk stirrade också närgånget på henne. Då lade
hon huvudet på sned och såg trånande ut.
Arrendatorn mötte ett par bekanta och måste
hälsa. Haän visste utän att vända sig om att de
stannade och tittade efter honom och hans säll-
skap, flinande för sig själva.
När de kommo fram till lasarettet, tog arren-
datorn hatten av sig och for med näsduken över den
fuktiga svettremmen och sedan över sin panna.
Frideborg tyckte att det såg bondskt och tarvligt
ut, Hon avskedade honom vid trappan och gick en-
sam in.
18. — vi. Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
