Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
dem, tiggde dem att stanna. Men de ville inte ha
med kvinnor att göra. De ville inte hjälpa eller
trösta sådana. Över huvud hade de inga skyldig-
heter mot medmänniskor, varken mot kvinnor eller
män. De hade nog av varandra.
När de äntligen stannade igen, hade nattens
skuggor flutit samman till en enda väldig kvinnas
kropp. De sågo den i sin uppjagade fantasi. Fastän
de ingenting sade, visste de att var och en av de
andra hade för sina uppspärrade ögon denna onyt-
tiga kvinnokropp. Från hennes buktande lår och
från det skogiga mörka skötet steg en dunst som
gav dem kväljningar. Hennes bröst vöro som höga
berg med spetsiga toppar. Hennes mage var
svälld som en kupol. Ur detta ludna sköte hade de
första gången tittat ut på världen med ögon ännu
skumma av blodet och köttet inne i denna stora
buk. Vid dessa spetsiga bröst hade de fått sin
första. näring. Men sedan hade de förnekat
henne. De hade aldrig velat se hennes blommande
skönhet eller smeka hennes hud av siden. Gusten
hade det i sin första ungdom, då hon haft Lottys
frestande former, och han hade, sökande sig till-
baka, famlat efter henne åratal senare i Agdas väna
gestalt under några flyktiga veckors vacklande.
Men därefter hade han ändå återvänt till att för-
skjuta och förnekd henne också han.
Skulle hon hämnas för det? Skulle hon i natten
krossa fyra små rädda män, så att de skulle bli
liggande på den tomma vägen som trasiga äggskal?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
